rör mig långsamt
Idag började jag jobba sent och låg i sängen till ungefär klockan 3. Då fick jag mackor och te serverat, rökte en cigarett och gick. Gick långsamt mot jobbet. Tänkte på...
... har jag nånsin varit kär?
Jag är inne i mitt andra förhållande, det är ett distansförhållande som har rört sig långsamt i drygt ett år. Mitt första förhållande rusade fram genom melodramatiska miljöer och människor under 2 års tid. Jag vet inte om jag var och är mig själv och vet egentligen bara att jag är så svår. Jag är så svår att leva med.
Kanske frågan kompliceras av att jag upplever att särskilda människor blir kär i mig. Tar jag emot dem tacksamt? Och stöter otacksamt bort så att de avslutar alltihop och jag slipper göra det själv... "ja jag kan absolut typ älska dig och göra saker tillsammans med dig och kyssa dig och ha sex med dig... men isåfall är det du som får göra slut med mig när jag tröttnat."
Och när jag går längs den gråa smutsiga gatan i mitt gråa och fallfärdiga kvarter, önskar jag att jag hade all tid i världen och kunde röra mig mycket, mycket långsamt. Som att det ändå inte spelade roll.
Men det spelar roll! Och jag går lite snabbare för att jag inte ska komma försent. Jag fyller hela min kropp med ansvar.
... har jag nånsin varit kär?
Jag är inne i mitt andra förhållande, det är ett distansförhållande som har rört sig långsamt i drygt ett år. Mitt första förhållande rusade fram genom melodramatiska miljöer och människor under 2 års tid. Jag vet inte om jag var och är mig själv och vet egentligen bara att jag är så svår. Jag är så svår att leva med.
Kanske frågan kompliceras av att jag upplever att särskilda människor blir kär i mig. Tar jag emot dem tacksamt? Och stöter otacksamt bort så att de avslutar alltihop och jag slipper göra det själv... "ja jag kan absolut typ älska dig och göra saker tillsammans med dig och kyssa dig och ha sex med dig... men isåfall är det du som får göra slut med mig när jag tröttnat."
Och när jag går längs den gråa smutsiga gatan i mitt gråa och fallfärdiga kvarter, önskar jag att jag hade all tid i världen och kunde röra mig mycket, mycket långsamt. Som att det ändå inte spelade roll.
Men det spelar roll! Och jag går lite snabbare för att jag inte ska komma försent. Jag fyller hela min kropp med ansvar.
